Jag tror jag behöver semester. Jag har inte haft semester* på 3 år och det känns. Jag är stressad, axlarna sitter någonstans uppe över öronen, mina munblåsor förökar sig varje sekund, jag sover dåligt eller drömmer jobb. Mitt temprament flammar upp och jag är mest irriterad, frustrerad och gnällig hela tiden. Att vara irriterad, frustrerad och gnällig tär på min själ. Dessutom så fräser jag åt stackars arbetskollegor och det ger dålig karma.
Jag försöker tänka positivt, men just nu känns det mesta trist. Jag känner mig tjock, ful och trist. Ändå är det ju inget som är fel, men jag tror nog att en liten 21-igenårskris är igång. Och jag försöker att tänka på de som mår sämre och jag verkligen inte ska klaga. Men va fan. Ibland behöver man ventilera.
Hursomhelt, inget att oroa sig för (mamma!) jag ville bara gnälla av mig. Avgnällt.
Men jag behöver fortfarande semester.
*Med detta menar jag ligga på en strand, sola och bada och bara slappa och ha det kul. Inga worries. Jag menar inte arbetslöshet ("vadå, du jobbade ju inte, var inte det semester"?) eller bara jobba tre dagar i veckan. Detta betyder inga pengar; därför ingen semester.
