att inte må bra

Det här med att inte må bra, det skapar problem. Först problem med att erkänna det för sig själv. Sedan att erkänna för andra. Och sedan ska man kanske söka hjälp för att man inte mår bra. Hur gör man det?

Jag mår inte bra. Sådär, nu har jag sagt det.
Nu gäller det att våga tala om för min familj. Hur ska han och de ta detta? Jag menar, det är ju inte så att jag inte mår bra hela tiden. Just nu till exempel mår jag ok. Men om fem minuter kanske jag sitter här och gråter och har ont i bröstet för all ångest.

Jag känner att jag missköter mitt jobb på grund av att jag inte mår bra och behöver hjälp att hitta hem igen. Tillbaks till mig och mitt glada jag.

Jag har i alla fall klurat ut det där med att söka hjälp. Imorgon ska jag till läkare och hoppas att det kan finnas något som han eller hon kan göra för mig.

Vad ska mina vänner och kollegor säga? Det finns ju en viss stigma om att inte må bra i allmänhet och att inte må bra i själen i synnerhet. Tarmvred i all ära, men detta är en helt annan sak.

Julen flåsar mig i nacken och jag inser att min swan theory inte funkar längre. Jag är arg hela tiden. Arg, ledsen och irriterad. Att flyta elegant som en svan men under ytan paddla som helvete för att överleva är ju inte längre aktuellt när jag känner det som om jag redan kraschlandat.

Om förmågan att reflektera

Eller kanske snarare brist på just ovannämnda förmåga. Jag känner att jag ofta springer, springer och snubblar genom livet. Utan att stanna upp och andas, utan att ta det där djupa andetaget som gör att jag står stilla, öppnar ögonen, tittar och får en stunds ro. Allt ska ske nu eller kanske helst igår. Jag vill så mycket att jag i gengäld inte gör något alls.

Faktum är att jag nog inte riktigt vet hur man gör. Antingen springer jag och snubblar eller så är jag så stilla att jag varken kan andas eller reflektera.

Jag tänder ljus och skriver en lista på de saker jag vill genomföra i lagom och lugn takt här i livet. Men enlligt vanan trogen så inser jag när jag kikar på det jag knåpat ner är att allt ska ske inom ett år. Suck, så var jag tillbaks på rutan där allt ska ske direkt. Men jag tänker, reflekterar och planerar i alla fall... Det få duga för stunden.

Naturligt vin naturligtvis.

Belle epoque var snyggt med god mat men dyrt (210 spänn för fisken!) och med dålig service! Inget gott vin och bara bryggkaffe gör att jag nog inte kommer att gå dit speciellt snart igen.

Jag beställde ett vitt vin som smakade jäst. När jag frågade tjejen som jobbade om det var något fel på vinet och om jag kunde få byta, så var svaret att det är ett naturligt vin (naturligtvis. Ibland behövs e-nummer...) som smakar något annorlunda och som de brukar "varna" kunderna för!!! Jag blev inte varnad, inte heller föreslog de att jag kunde få ett ersättningsglas så jag sket helt enkelt i att betala för det.

Trots detta en trevlig kväll med fina vänner.

Idag: Soffliggarprojeket går alldeles utomordentligt. Tackar som frågar.

Back in business

Det har gått två år sedan jag skrev här senast och jag tänkte att det är dags att ta upp kontakten igen.

Snart är det jul (igen!) och i år blir julen svart-vit. Ja, alltså att julkorten är svart/vita och alla presenterna blir inslagna i papper som är svart ovh vitt. Jag hittade jättefina julkort på Vindåkra gård från Day Home och där sattes temat!

Ikväll ska vi ut och äta med fina vänner på Belle Epoque. A bientot!

Almost Christmas!

On Wednesday evening we went to the opening night at Sophie Gannon Gallery to look at the collection of wonderful paintings by Nicholas Harding called Beachlife.

I went to Hell's Kitchen for a (1) glass of wine with a collague of mine after work yesterday and staggered (yes, I am a lightweight awnd I must have seem quite tipsy as the sales lady at Biotherm @ Myer wasn't very interested in selling me anything. In fact, she asked if the moisturiser I was after but couldn't recognise anywhere amongst the lotions and potions WAS Biotherm in the first place? I said in my best posh accent "I'll be back" turned around and walked off) home to watch the first series of Sex and the City. I still love, love, love that series and it never seems to get boring, no matter how may times I watch the same episodes. All I want for Christmas is the box-set.

Christmas is around the corner and the weather has been cold for Melbourne spring standards and I am loving every minute as it means I can light candles and make it cosy and all Chtistmassy. Will went to IKEA and returned home with 24 bottles of Julmust. It really is a Christmas must.

Random Ramblings

So it has been a long while since I sat down and did some serious writing. I have now finally finished my thesis and the degree is in the bag and SWEET RELIEF. I have a piece of paper that show that four years of hard work has paid off and I didn't quit. I let go for a little while, got back up on the horse and rode off into the sunset! I guess now that I'm done, the next question has arisen; what to do with my degree? I now need to find a suitable job. Ångest, ångest är min arvedel...

Melbourne is slowly moving towards summer, albeit a slightly schizophrenic one. Saturday was a balmy 29 degrees celsius and Sunday a freezing 15. I think the crazy Melbourne weather affects people (it definitely affects me) because my work colleagues, mysef included, are all quite ratty and our patience is quickly disappearing. Chucking a sickie tomorrow sounds like a better idea by the minute.

Will and I went back home to sunny Sweden in August/September and it was wonderful to be back. I went back here kicking and screaming. I really need to find a job over there and that way we can move back for a while. Having said that, I am not sure how I'll cope with the long, long cold and dark winter again. Melbourne has some good sides and some bad sides, but one of the greatest things about this place is the fact that winter is like Swedish autumn and only lasts for about 3 months.

I accidentally stapled my bright orange cardigan sleeve to a piece of paper last Friday. I think I am losing it slightly...

I bought Carla Bruni's latest album "Comme si de rien n'était" a few months back and I love it. Check out her website http://www.carlabruni.com/.

Blekfis

En vecka till och sen är det semester. Semster. Semester. Semester. Åhhhh vad jag längtar. Hänga i gamla goda Malmö, Köpenhamn kanske, Stockholm och en kort vända ner till Belgien (!).
Will jobbar till midnatt varje dag, jag är lika trött som vanligt och orkar aldrig slutspurta med uppsatsen. Misstänker att en del av semestern kommer att brukas till den trofasta uppsatsångesten som alltid sätter in.

Kräftskivor, hängmatta, strand, sol och bad. Och om vädret belutar sig för att sluta vara fint i sunny Sweden så släpar jag iväg Will på en restresa!!

Jag vill så gärna vara lite härligt solbränd igen. Australien är - trots mångas tro att alla ser ut som modeller på Bondi - inte solbrännans rike. Faktum är att här kan man inte sola för risk av att få cancer. Pale is beautiful och solfaktor 30 är minimum. Men att komma hem till Sverige från Australien blek är nog lika med Svenskt dödsstraff (dvs. folk tittar en uppifrån och ner och ler lite elakt och tänker "stackarn, hon är alldeles blek. Vet hon inte att på sommaren bor man på stranden"?) så kanske blir det lite brun utan sol i veckan.