att inte må bra

Det här med att inte må bra, det skapar problem. Först problem med att erkänna det för sig själv. Sedan att erkänna för andra. Och sedan ska man kanske söka hjälp för att man inte mår bra. Hur gör man det?

Jag mår inte bra. Sådär, nu har jag sagt det.
Nu gäller det att våga tala om för min familj. Hur ska han och de ta detta? Jag menar, det är ju inte så att jag inte mår bra hela tiden. Just nu till exempel mår jag ok. Men om fem minuter kanske jag sitter här och gråter och har ont i bröstet för all ångest.

Jag känner att jag missköter mitt jobb på grund av att jag inte mår bra och behöver hjälp att hitta hem igen. Tillbaks till mig och mitt glada jag.

Jag har i alla fall klurat ut det där med att söka hjälp. Imorgon ska jag till läkare och hoppas att det kan finnas något som han eller hon kan göra för mig.

Vad ska mina vänner och kollegor säga? Det finns ju en viss stigma om att inte må bra i allmänhet och att inte må bra i själen i synnerhet. Tarmvred i all ära, men detta är en helt annan sak.

Julen flåsar mig i nacken och jag inser att min swan theory inte funkar längre. Jag är arg hela tiden. Arg, ledsen och irriterad. Att flyta elegant som en svan men under ytan paddla som helvete för att överleva är ju inte längre aktuellt när jag känner det som om jag redan kraschlandat.

Om förmågan att reflektera

Eller kanske snarare brist på just ovannämnda förmåga. Jag känner att jag ofta springer, springer och snubblar genom livet. Utan att stanna upp och andas, utan att ta det där djupa andetaget som gör att jag står stilla, öppnar ögonen, tittar och får en stunds ro. Allt ska ske nu eller kanske helst igår. Jag vill så mycket att jag i gengäld inte gör något alls.

Faktum är att jag nog inte riktigt vet hur man gör. Antingen springer jag och snubblar eller så är jag så stilla att jag varken kan andas eller reflektera.

Jag tänder ljus och skriver en lista på de saker jag vill genomföra i lagom och lugn takt här i livet. Men enlligt vanan trogen så inser jag när jag kikar på det jag knåpat ner är att allt ska ske inom ett år. Suck, så var jag tillbaks på rutan där allt ska ske direkt. Men jag tänker, reflekterar och planerar i alla fall... Det få duga för stunden.

Naturligt vin naturligtvis.

Belle epoque var snyggt med god mat men dyrt (210 spänn för fisken!) och med dålig service! Inget gott vin och bara bryggkaffe gör att jag nog inte kommer att gå dit speciellt snart igen.

Jag beställde ett vitt vin som smakade jäst. När jag frågade tjejen som jobbade om det var något fel på vinet och om jag kunde få byta, så var svaret att det är ett naturligt vin (naturligtvis. Ibland behövs e-nummer...) som smakar något annorlunda och som de brukar "varna" kunderna för!!! Jag blev inte varnad, inte heller föreslog de att jag kunde få ett ersättningsglas så jag sket helt enkelt i att betala för det.

Trots detta en trevlig kväll med fina vänner.

Idag: Soffliggarprojeket går alldeles utomordentligt. Tackar som frågar.

Back in business

Det har gått två år sedan jag skrev här senast och jag tänkte att det är dags att ta upp kontakten igen.

Snart är det jul (igen!) och i år blir julen svart-vit. Ja, alltså att julkorten är svart/vita och alla presenterna blir inslagna i papper som är svart ovh vitt. Jag hittade jättefina julkort på Vindåkra gård från Day Home och där sattes temat!

Ikväll ska vi ut och äta med fina vänner på Belle Epoque. A bientot!