att inte må bra

Det här med att inte må bra, det skapar problem. Först problem med att erkänna det för sig själv. Sedan att erkänna för andra. Och sedan ska man kanske söka hjälp för att man inte mår bra. Hur gör man det?

Jag mår inte bra. Sådär, nu har jag sagt det.
Nu gäller det att våga tala om för min familj. Hur ska han och de ta detta? Jag menar, det är ju inte så att jag inte mår bra hela tiden. Just nu till exempel mår jag ok. Men om fem minuter kanske jag sitter här och gråter och har ont i bröstet för all ångest.

Jag känner att jag missköter mitt jobb på grund av att jag inte mår bra och behöver hjälp att hitta hem igen. Tillbaks till mig och mitt glada jag.

Jag har i alla fall klurat ut det där med att söka hjälp. Imorgon ska jag till läkare och hoppas att det kan finnas något som han eller hon kan göra för mig.

Vad ska mina vänner och kollegor säga? Det finns ju en viss stigma om att inte må bra i allmänhet och att inte må bra i själen i synnerhet. Tarmvred i all ära, men detta är en helt annan sak.

Julen flåsar mig i nacken och jag inser att min swan theory inte funkar längre. Jag är arg hela tiden. Arg, ledsen och irriterad. Att flyta elegant som en svan men under ytan paddla som helvete för att överleva är ju inte längre aktuellt när jag känner det som om jag redan kraschlandat.